Varje berättelse har sin början. Alla resor börjar med ett första steg.

Så... Vi har alltså blivit med youtubekanal. En del av Er har hittat den här bloggen genom kanalen. Andra kommer att hitta kanalen via den här bloggen.

Men jag tänkte alltså berätta om början. Hur allt startade.

Jag (Pappa J) har alltså två barn - Stora E och Lilla E. Tillsammans har vi varit ute i naturen jämnt. Sedan barnen var små har vi - då vi bor "nära till naturen" i Stockholms innerskärgård - gjort våra dagliga promenader, små fikastunder och sånt där som familjer gör mest - i skogen.

Vi har "skogen" (som egentligen är ett gäng ihoplänkade bitar skog med bl.a. en av Stockholms mer kända vandringsleder) bokstavligen "på andra sidan huset" där vi bor. Det har alltså alltid varit naturligt att vara ute.

Barnen har - var för sig - fått sina första knivar när de fyllt 4, tältat ute och haft tillgång till friluftsutrustning i princip sedan de föddes!

Så - för några veckor sedan - började husets 13-åring (Stora E) prata om att hon ville "bli youtuber". Stora E är som i princip vilken tonåring som helst - går i skolan, gillar att följa TV-serier och sitter - inte helt oväntat - med näsan i en IPad i princip all tid hon får. Hon gillar en mängd youtubekanaler som handlar om hennes intressen - som t.ex. om minecraft, eller ormar, eller - ibland - friluftsliv.

Men det finns något som skiljer Stora E från andra 13åringar i stort - Stora E är autistisk och stammar.

Som pappa vill man givetvis vara med och stötta, se till att barnen får förverkliga sina egna idéer. Samtidigt - jag har flitigt använt Internet och sociala medier i princip sedan det kommit. Och tonen där är inte alltid jättetrevlig. Speciellt inte mot tjejer. Och i synnerhet inte tjejer som kan tänkas ha "särskilda behov". Så jag började fundera - "hur kan man hjälpa stora E att 'bli youtuber' och samtidigt skydda henne från de eventuella otrevligheter det skulle kunna medföra?" Svaret blev att - liksom jag gjort när det gällt andra aktiviteter, som skoldisco, fritidsaktiviteter (Stora E är scout, bl.a.) eller på fritids - att "följa med" och göra det tillsammans.

Ungefär samtidigt blev jag varse att "Lilla E" (som är 9 år) har en klasskompis som har en egen Youtube-kanal, som Lilla E följer. Lilla E ville också göra som sin kompis - och voila! - idén om att så att säga "slå flera flugor i en smäll" var född.

Så vi bestämde oss för att starta "Familjen Friluft". Tillsammans.

Men man klarar inte som pappa både planera och genomföra friluftsäventyr för och med sina barn, filma, utspisa barn, motivera, redigera filmklipp och sköta allt praktiskt själv. Det underlättar om man involverar någon mer vuxen!

I vår familj finns "F" - Pappa Js sambo (och livs stora kärlek) och barnens bonusmamma. Hon fick också komma med på tåget. Hon är med och stöttar, hjälper till med allt praktiskt på äventyren och håller ibland i kameran (som för övrigt är allas våra mobiltelefoner), plåstrar om och tröstar när något går på tok och gör... ja ni vet... sådana där grejer som vuxna människor gör när de är med och umgås med barn? Typ "allt för att det ska bli så bra och kul som möjligt".

Så... Well... Det är historien om hur det började. Jag kommer återkomma i senare blogginlägg om vad vi vill med kanalen och hur vi tänker göra det.

Tills dess - välkommen hit!