Grattis kanalen - ett år!

Vi har alltså funnits på YouTube i ett år - nu i dagarna. Familjen Friluft - still going strong. Vi har släppt - i genomsnitt ett klipp varannan vecka, borträknat julkalendern med våra värsta ordvitsar, och det har varit mycket friluftsliv, utelek och skoj i en salig blandning. Vi har vuxit till att nu ha ungefär 80 prenumeranter och varje klipp brukar ses kanske ett hundratal gånger.

Vi gör det vi alltid gör - myser utomhus

Vårt första klipp - med fiske i den lokala sjön - är kanske inte det mest polulära klippet, men det besöks fortfarande då och då. Aldrig hade vi nog trott då - när vi fortfarande försökte lära oss hur allt fungerade med kameror och videoredigeringsprogram och grejer - att vi skulle ha varit så populära. Och kanske framförallt inte så produktiva!

Vårt mest populära klipp hittills är utan jämförelse vår "kaffekokarskola". Ett klipp som det länkas till lite varstans ifrån lite då och då. Två av de kaffemärken vi oftast använder (Rekyl kaffe och Lemmelkaffe) har bägge två uppmärksammat klippet i sina egna sociala mediakanaler. Hedrande!

De populäraste klippen är överlag klipp om mat och dryck utomhus, om man ska försöka sig på att se något slags "trend" på kanalen. Att testa friluftskök, laga våfflor och varma smörgåsar över öppen eld, eller koka gulasch och baka sockerkaka i apelsin verkar vara underhållande - vilket jag tycker är både skojigt och lite överraskande.


Vid årsskiftet (eller rättare, från och med tjugondag knut) har vi gått över till att filma i full HD (1080p) och ibland använda en bättre - extern - mikrofon till kamerorna (som intill alldeles nyligen var enbart våra mobilkameror). Det verkar ha lett till att fler tittar på kanalen. Möjligen är det roligare att dela klipp när det är högre upplösning och lättare att se detaljer.

Vi ser också att fler och fler tittar på Familjen Friluft från Apple TV och Chromecast och allt färre tittar på kanalen på sina datorer och paddor. Det är både roligt (för vi få fler "views") och lite tråkigt (eftersom vi samtidigt får färre kommentarer på våra upplagda klipp).

Nåväl - vi har varit igång ett år. Vi har släppt ungefär ett klipp varannan vecka och vi är glada över responsen vi får på kanalen och lite stolta över resultatet.

Men vad är då resultatet?
Redan från början bestämde vi att kanalen skulle visa oss - som familj - görande vad "vi alltid gör": lufsar runt i naturen och upptäcker den. Vi hade alla olika skäl till att göra det, där ära och berömmelse givetvis aldrig stått högst upp på listan över framgångsparametrar - för "Stora E" har det handlat om att våga prata mer framför kameran. Att därigenom våga tala (vilket annars stundvis varit svårt, p.g.a. bland annat stamning) - något man kan se har utvecklats enormt från de tidiga klippen till de lite nyare. För "Lilla E" har det varit att lära sig att redigera video, att börja tänka i bildsekvenser och få till ett "berättande" med bilderna. För mig själv har det handlat om att lära mig tekniken - med kameror, videoredigeringsprogram och - förstås - alla grunkor och mojänger vi använder när vi är där - ute i utomhuset - och "gör det vi gör".

Runt lägerelden - tillsammans

För bonusmamma F har möjligen resan varit störst. Hon har gått från att ofta vara "bakom kameran" och hjälpa till och hålla ordning på oss till att vara med aktivt - att åka skidor, vara med och vattenkriga, själv berätta dåliga vitsar. Och att vara med på bild.

Vi har alla lärt oss något av det här året. Vi har alla utvecklats. Och vi har Er - ni som följer kanalen, bloggen, instagramkontot och delar våra klipp på twitter och facebook - att tacka för det.

Så. Tack. Och grattis! Grattis kanalen, på födelsedagen!

Vintersäsongen och ett nytt intresse.

Vintersäsongen verkar ha tagit slut och vi står inför en vår i sin linda.

Vinterutomhuset (utemyset?) har innehållit - förutom det kritiserade skyttet och isfiskepremiären en hel del promenerande, vår kaffekokarskola (faktiskt ett av våra mest populära klipp någonsin, på kanalen), våra "sportlovstips", matlagning över öppen eld och inte minst turskidåkning (som har fått representeras av tre olika klipp - om man inräknar vården).

Just skidåkningen är värt en del ytterligare förklaring:

Gamla, men respektabla bandyrör anno dazumal

Barnens "hedersmorfar" - Fs pappa - gick bort efter en längre tids sjukdom, i november. I rensandet av villan - där han bott sedan 60-talet - har vi hittat en massa gamla grejer. En del av dessa har varit "från en tid som flytt" men ändå fortfarande användbara. I februari hittade vi bl.a. skridskor (vilket gjorde att jag själv slapp köpa ett par för att ha att åka på med barnen) som visserligen var gamla (de var ett par bandyrör från 1950-tal) men fullt användbara. Ni förstår - Fs pappa tog hand om sina grejer! Och var de inte direkt trasiga och oanvändbara sparades de i familjens villaförråd.

I ungefär samma veva hittades både skidpjäxor - som varit Fs pappas och mammas - och skidstavar. Dessa var från 50- eller 60-tal.

Skidor av trä och stavar av bambu.

F och jag var ute i villan någon gång i februari och letade skidor till dessa - men hittade i stället en notering om "utlånade till Åke". Åke är grannen, som själv i sin krafts dagar åkte en del skidor och hade stundvis en rätt stor familj, med barn och anhöriga som också ville skida. Han hade lånat skidorna någon gång för flera årtionden sedan och för att göra en lång historia kort - skidor i både Fs och min storlek fanns i Åkes vedbod. När vi skulle lämna tillbaka dem tyckte Åke "det är väl bra om de kommer till användning."

Och F och jag blev således med skidor. Gamla, charmiga träskidor. Men fullt brukbara.

Vi åkte på dem för första gången i februari och har sedan hunnit ut någon sväng varje helg på dem - för mitt i allt det där gamla hittade vi något nytt - ett nytt intresse: att åka skidor. Tillsammans. Vi skapar också genom det intresset nya glada minnen! Fastän vi gör det i gamla grejer och fastän vi gör det vid ett gammalt hus får vi nya fina minnen därifrån. Tillsammans.

Men vi har också återigen påmint oss om den gamla sanningen: Man behöver inte alltid det senaste och mest avancerade för att njuta av friluftslivet! Det går alldeles utmärkt att hasa runt på ett par några decennier gamla träskidor - det viktigaste är att komma ut. Och tillsammas. Att få lite frisk luft i lungorna, lite vårvintersol i plytet, kanske ta en kopp kokkaffe i snön och njuta av att vara ute.

Friluftsliv behöver inte vara avancerat - bara det är kul.

Tillsammans - i lika fina skidpjäxor!

Kritik mot kanalen, och vad jag tänker om den.

Vi har fått kritik för våra två senaste videos. Det är första gången som vi får synpunkter på innehållet i videos snarare än tekniken vi använt för att filma med.

I det ena fallet handlar det om säkerhetsfrågor - där man tycker att vi inte tryckt tillräckligt på säkerheten när vi var ute och isfiskade. Vi filmade inte att vi hade med all säkerhetsutrustning (t.ex. livlina) och man tycker att vi kanske skulle väntat med att vara på isen, då det i samma område där vi var skedde en skridsko-olycka samma dag som vi var på vår lilla sjö. Olyckan hände på en näraliggande sjö och man tycker att vi "uppmanat" folk att ta onödiga risker vid sitt eget isfiske.

Säkert isfiske - med dubbarna på.

Själv är jag av den möjligen gammalmodiga åsikten att folk själv får ansvara för sin egen säkerhet när man är utomhus. Jag själv ispikar ordentligt, bär isdubbar (det syns för övrigt i klippet) och jag vill att alla som är med mig också gör likaledes. Jag kan hålla med om att vi möjligen borde ha filmat en längre sekvens med elemärt is-vett men - och detta är min poäng: Jag skulle aldrig utsätta mina barn för en oövervägd risk. På filmen syns att vi - när vi pimplar - sitter på rillräckligt tjock is (vid filmtillfället ungefär 10 cm) även om vi sitter nära land och att alla är beredda med isdubbar på.
(Orsaken att vi sitter så nära land och att vi bara är en på isen åt gången är faktiskt att vi både ville kunna filma samtidigt - något som görs lättast och säkrast på land och samtidigt - om något händer - snabbt kunna komma i land där det är lättare att få på sig varma kläder).

Vi tänker på säkerheten! Och vi gör - varje gång vi ska filma något - ett noggrannt övervägande av de potentiella risker som finns.

Men - och det vill jag vara tydlig med - kanalen är inte "en instruktionsfilm". Den visar oss när vi är ute och vi delar gärna med oss av våra erfarenheter av att vara utomhus. Men se kanalen mer som en inspirationskälla än som en fullödig instruktion till livet utomhus.


Den andra kritik vi fått är mer av "filosofisk" art - nämligen att vi låter barnen "hantera skjutvapen" - något som (tydligen) kan uppfattas stötande.

Skytte - en sport eller hobby för hela familjen!

Jag ska inte försöka ge några bortförklaringar - vi gillar skytte. Och vi vill att barnen ska lära sig att hantera vapen rätt, precis om jag vill att de ska lära sig använda andra verktyg rätt. Att lära sig säkerhet kring hanteringen av vapen är ungefär samma som att lära sig säkerhet med yxa.

Men vapen verkar för vissa vara en symbol för något annat än andra verktyg. Och just det kan jag inte göra något. Det jag kan göra är att se till att barnen lär sig säkerhet och har utrustning som passar dem (i hänsyn till t.ex. kroppslängd och styrka) ungefär som deras knivar, yxor, sågar, eller fiskeutrustning. Ni som tittar väljer sedan hur ni själva ser på filmen - med vilka värderingar ni väljer att tolka vad vi gör. Jag har förståelse för att folk kan tycka att "det är otäckt med barn och vapen" - men jag delar inte den värderingen.

Jag har emellertid fått mig ett par tankeställare. Om vi ska låta bli att filma vissa av våra äventyr. Eller om vi ska börja förklara mer kring säkerheten i det vi gör.  Om vi kan fortsätta att bibehålla "det roliga" i att vara ute och samtidigt hjälpa till att öka folks medvetande om säkerheten vid förberedelserna av sina egna äventyr.

Vad tycker ni?

Kommentera gärna nedan.

Nytt år - nya äventyr

Det har gått ungefär ett halvår med kanalen. Det går framåt hela tiden. Vi lär oss nya saker - Lilla E och jag mest om videoredigering, men det är oerhört tillfredsställande att se hur Stora E "vuxit" och vågat prata mer i klippen!

Vi har gjort filmer om fiske, friluftskök, att testa våffeljärnet över öppen eld, ryggsäckstest, grillat och pratat knivar, vår videodagbok från fjällvandringen i somras och faktiskt - en hel julkalender med 24 stycken av våra värsta ordvitsar! Vår följarskara har vuxit och vi kanalen har idag ungefär 70 prenumeranter och flera av klippen har haft hundratals "views". För att uttrycka sig kort - projektet växer.

Samtidigt är just det här med tillväxten lite av ett aber för oss: i och med fler tittare har vi fått flera som är vana att faktiskt se kvalitetsmaterial på youtube. Människor som är vana att program där har bättre ljud, bättre bild och - inte minst - bättre "manus". Vi har gjort några försök (inte minst i klippen efter jul, då vi fick en mikrofon av en engagerad följare i julklapp till kanalen) med både bättre ljud och bild (vi släppte ett par klipp i december med högre upplösning också!) och kommer jobba vidare med det.

Men "manuset"... För oss är det viktigt att kanalen är "äkta" - att den visar oss, även när våra äventyr inte riktigt går aom vill eller som vi förväntar oss. Vi vill visa att det är ok att göra fel. Att allt inte alltid blir rätt alltid - och kanske framförallt inte på första försöket. Att kanalen ska få vara något slags "virtuell skola", där vi alla (både vi framför kameran och ni som tittar på kanalen) lär sig något. Tillsammans.

Vi brottas just nu med frågor vad vi vill visa. Vad vi tror att ni vill se mer av. Våra olika tester verkar generera många besök till kanalen (klippet vi gjorde om Biolite-köket blev på bara några dagar kanalens mest populära!) men samtidigt vill vi visa att det inte är grejerna som gör äventyret. Friluftsliv handlar - för oss - mer om upplevelsen i sig.

Vad vill ni se? Lämna gärna en kommentar i kommentarsfältet här nedan!

Till helgen hoppas jag att vi kommer hinna med att filma material till två nya "program". Ett om hur vi ska ta sönder pepparkakshuset nu till tjugondag knut, och i bästa fall ett om ett för oss ganska nyvunnet friluftsintresse - pimpelfiske.

Hoppas att du också tycker det verkar kul!

Vi ses - hoppas jag - fortsatt även under 2018.

Vad vill vi med Familjen Friluft

Det finns - bokstavligen tusentals - andra kanaler på Youtube om friluftsliv. Så varför starta en till?

Familjen Friluft är inte som andra. Tittar man på Youtubekanaler om friluftsliv ser man väldigt snabbt ett antal trender:

• - De flesta är på engelska (även de som är producerade i Sverige - vilket i och för sig är lätt att förstå: fler människor på Internet förstår Engelska än svenska).
• - De flesta presenteras av en ensam människa - inte sällan en man.
• - De flesta är "instruktionsfilmer". Den som filmar/filmas har gjort det här många gånger förut och vill nu visa sina kunskaper för omvärlden.
• - Många kanaler kommer snabbt in på "överlevnad" och "survivalism" och relaterade ämnen.
• - Många kanaler - även de som vänder sig till familjer - som är producerade utomlands är väldigt orienterade kring utrustning i allmänhet och vapen i synnerhet.

Vi vill vara ett alternativ till dem.

Vi vill visa att det är ok att vara utomhus - som familj - och bedriva friluftsliv. Att det inte behöver vara så avancerat. Friluftsliv behöver inte vara svårt, så länge det är kul/njutbart/ger goda minnen etc.

Sedan är vi en familj lite som vilken familj som helst. Vi gör grejer tillsammans. Ibland går de bra (ibland - även om det är sällan - redan på första försöket) men ibland går de inte riktigt som man väntat sig. Vi vill visa på de sakerna också. För vi tror att det kan "hyvla ned tröskeln" för att börja vara ute tillsammans som en familj. Att vi visar på även när vi gör fel eller saker går på tok. Dels kanske folk kan känna igen sig lite och le igenkännande åt våra klantigheter och dels kanske andra kan lära sig saker genom att se på oss och bestämma sig för att testa att göra samma sak fast på ett annat sätt för att bli bättre.

Det handlar om att vi lär oss något - både vi framför kameran och ni som ser oss. Tillsammans.

Att plocka vildhallon är också friluftsliv!

Vi vill också visa på att det inte behöver vara en "ensamvarg" - en stark man - som på något sätt har "facit" eller "monopol" på livet i naturen, utan att vi alla kan vara med och göra kul grejer utomhus. Även om man är en lite halvklantig, lätt överviktig pappa, ett barn med särskilda behov, en liten buskille eller "bonusmamma" i en liten friluftsintresserad familj. Att vara ute och njuta av frisk luft och vardagliga äventyr som att göra pinnbröd, ta elvakaffet på helgen ur en kokkaffepanna på ett stormkök är också friluftsliv! Att gå någon mil i fjällen är också ett äventyr! Att vaska efter guld i lokala badsjön kan också vara ett sätt att komma ut!

Vi hoppas givetvis att de som följer oss blir inspirerade av oss att hitta på sina egna små äventyr och friluftsdagar - och blir du inte det kanske du i alla fall kan vara med oss och skratta åt oss (det gör vi själva) när vi myser runt i naturen.

För det är det vi tycket är friluftsliv - för oss: glädje!

Varje berättelse har sin början. Alla resor börjar med ett första steg.

Så... Vi har alltså blivit med youtubekanal. En del av Er har hittat den här bloggen genom kanalen. Andra kommer att hitta kanalen via den här bloggen.

Men jag tänkte alltså berätta om början. Hur allt startade.

Jag (Pappa J) har alltså två barn - Stora E och Lilla E. Tillsammans har vi varit ute i naturen jämnt. Sedan barnen var små har vi - då vi bor "nära till naturen" i Stockholms innerskärgård - gjort våra dagliga promenader, små fikastunder och sånt där som familjer gör mest - i skogen.

Vi har "skogen" (som egentligen är ett gäng ihoplänkade bitar skog med bl.a. en av Stockholms mer kända vandringsleder) bokstavligen "på andra sidan huset" där vi bor. Det har alltså alltid varit naturligt att vara ute.

Barnen har - var för sig - fått sina första knivar när de fyllt 4, tältat ute och haft tillgång till friluftsutrustning i princip sedan de föddes!

Så - för några veckor sedan - började husets 13-åring (Stora E) prata om att hon ville "bli youtuber". Stora E är som i princip vilken tonåring som helst - går i skolan, gillar att följa TV-serier och sitter - inte helt oväntat - med näsan i en IPad i princip all tid hon får. Hon gillar en mängd youtubekanaler som handlar om hennes intressen - som t.ex. om minecraft, eller ormar, eller - ibland - friluftsliv.

Men det finns något som skiljer Stora E från andra 13åringar i stort - Stora E är autistisk och stammar.

Som pappa vill man givetvis vara med och stötta, se till att barnen får förverkliga sina egna idéer. Samtidigt - jag har flitigt använt Internet och sociala medier i princip sedan det kommit. Och tonen där är inte alltid jättetrevlig. Speciellt inte mot tjejer. Och i synnerhet inte tjejer som kan tänkas ha "särskilda behov". Så jag började fundera - "hur kan man hjälpa stora E att 'bli youtuber' och samtidigt skydda henne från de eventuella otrevligheter det skulle kunna medföra?" Svaret blev att - liksom jag gjort när det gällt andra aktiviteter, som skoldisco, fritidsaktiviteter (Stora E är scout, bl.a.) eller på fritids - att "följa med" och göra det tillsammans.

Ungefär samtidigt blev jag varse att "Lilla E" (som är 9 år) har en klasskompis som har en egen Youtube-kanal, som Lilla E följer. Lilla E ville också göra som sin kompis - och voila! - idén om att så att säga "slå flera flugor i en smäll" var född.

Så vi bestämde oss för att starta "Familjen Friluft". Tillsammans.

Men man klarar inte som pappa både planera och genomföra friluftsäventyr för och med sina barn, filma, utspisa barn, motivera, redigera filmklipp och sköta allt praktiskt själv. Det underlättar om man involverar någon mer vuxen!

I vår familj finns "F" - Pappa Js sambo (och livs stora kärlek) och barnens bonusmamma. Hon fick också komma med på tåget. Hon är med och stöttar, hjälper till med allt praktiskt på äventyren och håller ibland i kameran (som för övrigt är allas våra mobiltelefoner), plåstrar om och tröstar när något går på tok och gör... ja ni vet... sådana där grejer som vuxna människor gör när de är med och umgås med barn? Typ "allt för att det ska bli så bra och kul som möjligt".

Så... Well... Det är historien om hur det började. Jag kommer återkomma i senare blogginlägg om vad vi vill med kanalen och hur vi tänker göra det.

Tills dess - välkommen hit!