Vintersäsongen och ett nytt intresse.

Vintersäsongen verkar ha tagit slut och vi står inför en vår i sin linda.

Vinterutomhuset (utemyset?) har innehållit - förutom det kritiserade skyttet och isfiskepremiären en hel del promenerande, vår kaffekokarskola (faktiskt ett av våra mest populära klipp någonsin, på kanalen), våra "sportlovstips", matlagning över öppen eld och inte minst turskidåkning (som har fått representeras av tre olika klipp - om man inräknar vården).

Just skidåkningen är värt en del ytterligare förklaring:

Gamla, men respektabla bandyrör anno dazumal

Barnens "hedersmorfar" - Fs pappa - gick bort efter en längre tids sjukdom, i november. I rensandet av villan - där han bott sedan 60-talet - har vi hittat en massa gamla grejer. En del av dessa har varit "från en tid som flytt" men ändå fortfarande användbara. I februari hittade vi bl.a. skridskor (vilket gjorde att jag själv slapp köpa ett par för att ha att åka på med barnen) som visserligen var gamla (de var ett par bandyrör från 1950-tal) men fullt användbara. Ni förstår - Fs pappa tog hand om sina grejer! Och var de inte direkt trasiga och oanvändbara sparades de i familjens villaförråd.

I ungefär samma veva hittades både skidpjäxor - som varit Fs pappas och mammas - och skidstavar. Dessa var från 50- eller 60-tal.

Skidor av trä och stavar av bambu.

F och jag var ute i villan någon gång i februari och letade skidor till dessa - men hittade i stället en notering om "utlånade till Åke". Åke är grannen, som själv i sin krafts dagar åkte en del skidor och hade stundvis en rätt stor familj, med barn och anhöriga som också ville skida. Han hade lånat skidorna någon gång för flera årtionden sedan och för att göra en lång historia kort - skidor i både Fs och min storlek fanns i Åkes vedbod. När vi skulle lämna tillbaka dem tyckte Åke "det är väl bra om de kommer till användning."

Och F och jag blev således med skidor. Gamla, charmiga träskidor. Men fullt brukbara.

Vi åkte på dem för första gången i februari och har sedan hunnit ut någon sväng varje helg på dem - för mitt i allt det där gamla hittade vi något nytt - ett nytt intresse: att åka skidor. Tillsammans. Vi skapar också genom det intresset nya glada minnen! Fastän vi gör det i gamla grejer och fastän vi gör det vid ett gammalt hus får vi nya fina minnen därifrån. Tillsammans.

Men vi har också återigen påmint oss om den gamla sanningen: Man behöver inte alltid det senaste och mest avancerade för att njuta av friluftslivet! Det går alldeles utmärkt att hasa runt på ett par några decennier gamla träskidor - det viktigaste är att komma ut. Och tillsammas. Att få lite frisk luft i lungorna, lite vårvintersol i plytet, kanske ta en kopp kokkaffe i snön och njuta av att vara ute.

Friluftsliv behöver inte vara avancerat - bara det är kul.

Tillsammans - i lika fina skidpjäxor!